Lyxfällan

Har just sett ett avsnitt av Lyxfällan. Alltså. Hur går det till? Hur kan folk låta det gå så långt? Vad är det som gått fel? Vad är det de inte fattar? Jag tappar både andan och hakan i varje avsnitt av chock, vilket nog är poängen med programmet.
Själv skälver jag av nervositet när banken beviljar oss huslån. Jag oroar mig att pengarna inte ska räcka, att vi ska få leva i fattigdom med enorma skulder resten av vårt liv. Men så är det ju inte. För vi är ju två kloka, vettiga, ekonomiska personer med bra inkomster och normala utgifter. När nån nämner ordet kredit eller inkasso knyter det sig i magen av rädsla. Ekonomisk har jag alltid varit, på gränsen till snål, men det har ju berott på fattigdomen jag levt med i tio års tid. Nu när jag tjänar pengar är jag rädd för att jag ska börja slösa på onödiga saker. Helt obefogad rädsla eftersom jag i princip aldrig köper onödiga saker. Jag tänker ju igenom varje köp både en och två och ibland fem gånger.

TACK för att jag blivit fostrad så!

Vad är det som driver de här människorna att söka till Lyxfällan? Det måste ju finnas andra som kan hjälpa en om man verkligen är i sådan ekonomisk kris som de här personerna alltid är. Måste man förnedra sig i tv för att få hjälp? Nånstans måste ju det goda landet Sverige ta sitt ansvar. Eftersom det är så jävla lätt att låna pengar, borde det också vara lätt att få hjälp när man lånat för mycket. Om man nu inte hade vett nog att fatta när det hände.

Hoja, tänk att ha en halv miljon i skulder och inte ha nåt för det. Okej om du äger ett hus eller bil eller nåt annat så du vet att där, där är mina pengar. Men när lånen gått till en soffa, mobiltelefoner, mat, andra skulder... Gud.

Tanke två: Varför är det alltid karlslokarna som är de oansvariga? I Lyxfällan är det faktiskt så. Om det är ett heteropar så är det alltid mannen som är den stora syndabocken och kvinnan får skäll för att hon inte lyckats stoppa honom. Är det så här i verkligheten också? Är kvinnor bättre ekonomiskt sinnade än män? Vad beror det i så fall på? Och så vidare och så vidare nu blev det en genusdebatt med mig själv som jag inte hade tid med för jag ska duscha, göra mig fager, köra in till Pajala, möta min man som är nästan lika ekonomiskt sinnad som jag och äta samt se på teater. 

Och säg inte att det är skolans ansvar...