Less, less, less

Jag satt på bussen på väg hem, och jag tänkte:
Jag är så less på att släpa saker med mig hela tiden, jag är så less på att det ska göra ont i knäna i varje trappsteg jag tar, jag är less på att tiden aldrig räcker till, jag är less på att pengarna inte räcker, jag är less på att behöva ta hem min planeringspärm från jobbet, och så vidare, och så vidare.

Jag tänkte; usch vilken jobbig dag. Två jobbiga dagar på en vecka, det är inte vanligt. Jag funderade på varför det var så, då kom jag på att idag inte alls varit så jobbigt egentligen. Jag har trivts jättebra med allt jag gjort, det vara bara en liten stressperiod när jag gick tidigare från skolan för att gå och jobba.

Så jag tänkte på bra saker idag, kolla:
- Pratat med min förra kurslärare om examinationen. De har infört ett nytt betygssystem, från Fx (=sämst, usch, jättedåligt) till A (= typ MVG på högskolenivå), där gränsen för godkänd går vid E. Håll i hatten nu för det här är något av det häftigaste som hänt på länge, jag, Marika, fick betyget A på kursmomentet. Hallå! Det är ju vansinnigt och jag har inte fattat det egentligen. Nog för att jag ändå tror att min arbetslivserfarenhet väger högre när jag väl ska söka jobb. Men ändå, det är kul...
- Haft jätteintressanta boksamtal med min studiegrupp.
- Sjungit med barnen för deras föräldrar, och de var som vanligt jätteduktiga.

Det som är jobbigt är en underliggande stress som finns hela tiden, vilket min magkatarr kan vittna om. Jag känner att jag ligger efter i skolan, jag gillar inte att komma opåläst till seminarier, jag vet inte när jag ska hinna?
Jag känner att min planeringstid till jobbet inte räcker till, men jag betvivlar att jag har rätt till mer, och oavsett om jag skulle få mer betald planeringstid så får ju dygnet inte fler timmar.

Men, några guldkorn:
- Femmorna jobbade suveränt bra och självständigt på musiken igår så jag kunde lungt koncentrera mig på den som spelade trummor
- En kille i fyran som oftast tycker allt är tråkigt sa: Ja! Vad kul! Jag vill göra den! När jag presenterade ett arbetsplad de skulle arbeta med när de inte var vid trumsetet.
- En charmig gosse som fått gå om en klass sa: Vad fin du är! Och hälsade glatt på mig när jag kom till skolan.


Ja, och nu har jag fått i mig mat, skrivit av mig, pratat med mamma och tänt några ljus så nu känner jag mig lugnare i sinnet. Kvällen ska jag ägna åt "Ulrike och kriget" för att kunna ha boksamtal om den i morgon. Jag kommer tyvärr att komma opåläst till semiariet i morgon också, men det kan inte hjälpas. Jorden går inte under för det, och i vilket fall som helst blir jag nog inte underkänd på kursen.

Å vad jag beundrar min livsinställning! Den är så bra! Haha!