Partiet De Humana

Partiet grundades i maj 2007 av partiordförande Svala. Svala tänkte mycket på det orättvisa i att människor mår så dåligt i dagens svenska samhälle. Partiets huvudfrågor är:
- Vård istället för straff för samtliga som begått brott.
- En skolreform där ingen klass är indelad efter födelseår utan efter individens kunskaper. Från och med förskolan och upp till den tid då eleven kliver in i puberteten finns lika mycket praktisk/estetiska ämnen på skolschemat som teoretiska. Under de första pubertetsåren går eleverna vidare till en skola där eleverna under minst ett år endast ägnar sig åt praktiska, självutvecklande aktiviteter som leder till självkännedom. När tiden är mogen läggs de teoretiska ämnena in på schemat igen.
- Extra resurser till barn och ungdomars fritid, den som här halkar snett får hjälp omelbart.
- Vård och skola i statlig och kommunal ägo skall hålla samma nivå som privadägda instanser.
- Stoppa tillverkningen av skyltdockor med revben och nyckelben, låt alla modeller vara som de i Dove-reklamen.

Rösta på Partiet De Humana och det kommer att ske en långsiktig förändring i vårt samälle som alla har att vinna på!

Murarmästare Marika

Och jag tänker, är det hos mig felet ligger? Är det jag som har problem? Jag letar ett tag, och plötsligt står jag bakom en fet jävla mörkbrun tegelmur som sträcker sig högt ovanför mitt huvud. Jag funderar en liten stund. Jo, men så är det ju. Det är detta byggnadsverk som ställer till problem. Hur ska någon kunna ta sig in till mig när jag är här på andra sidan? Att jag inte fattat det förut. Så, sakta men säkert plocker jag bort en teglesten i taget. Jag kan, jag törs, jag vågar. Till slut har jag fått upp ett hål tillräckligt stort för att rymma en fullvuxen karl. Det är lite skrämmade, och drar gör det också. Bäst är det när det är stängt, men den som vill vinna måste våga. Dags att avlägsna några stenar till. Jag är så modig! Sen säger jag: Hej, välkommen in! Du tackar och tar emot, hälsar på en liten, liten trevlig stund. Du säger att du kommer tillbaka, jag berömmer mig för mitt mod. Men det är ingen som kommer. Fortare än kvickt har jag murat igen hålet, passar på att göra muren ännu lite högre och ännu lite tjockare, ännu lite mer oigenomtränglig...

Definitivt funktionsduglig

Allt i vår kropp fyller faktiskt en funktion. Inget finns där bara för att vara fint. Vi har fått ögon att se med, en näsa att andas och lukta med, en mun att tala, äta och vid behov, kräkas med. Hår på huvudet så vi slipper frysa. Ögonbryn och fransar för att hindra skräp att ta sig in i ögonen. Öron att höra med. Bröst att mata vår barn genom. Ben att ta oss fram med, armar för att underlätta vår vardag. Tänder att tugga med. Så varför är det så att det är så viktigt hur dessa ser ut? Det viktigaste är ju att de fungerar. Och fungerar de inte så kompenserar kroppen oftast det på ett annat sätt. Varför ska vi plocka våra ögonbryn så de får en vacker form, och måla våra ögonfransar så de blir mörka. Varför ska vi klaga över att brösten är slappa, för små, för stora, hänginga, fula. Att benen är för tjocka och för håriga. Att näsan är för stor eller har fel form. Att ögon och hår har fel färg.
Och hur var det egetnligen från början? När började människan lägga värde i det estetiskt vackra? Det är väldigt, väldigt länge sedan, det kan jag konstatera. Men varför? Vem kom på tanken att en människa var vackrare än en annan? Att en färg var finare än den motsatta?

Det har jag funderat på idag.

Jag har även funderat på mitt första år i Stockholm och kommit fram till följande:
- Alla Stockholmare är inte dryga och överlägsna. Faktum är att jag nog inte träffat en enda. (Föroutom hon som jobbade på Presstop förra tisdagen).
- Ingenstans kan man vara så ensam som i en storstad.
- Jag har lärt mig massor om barn, utveckling, pedagogik osv.
- Det var tur att jag kom in på Lärarhögskolan.
- Det är nyttigt att flytta hemifrån ett tag.
- Det är jobbigt att ha sina bästa vänner långt borta länge.
- Det är inte lätt att få nya vänner.
- Stockholmare har en annan bild av våren än vad Norrlänningar har.
- När man bor i Stockholm är man inte turist här.
- Det finns Stockholmare som tycker om naturen.
- Det finns natur i Stockholm.
- Stockholm är en vacker stad när solen skiner och träden är gröna. Annars kan den jämföras med Kirkenäs utan att vinna.
- Fasta punkter i tillvaron är viktigt.
- Det tar tid att komma in i ett nytt samhälle och skapa sig ett liv.

Ja. Ni som följt mitt bloggande från september har ju hängt med ett tag, ni vet ju att ovanstående inte är allt jag kommit på. Jag har funderat mycket, tänkt, letat, filosoferat. Då växer man. Är jag vuxen? Vem är vuxen? (Se, jag är igång igen!)
Ni som inte hängt med kan börja läsa nu. Allt finns i arkivet, trots att jag bytt blogg i förrgår.

Om en vecka får jag träffa min lilla systerdotter! Oj vad Moster längtar!

"Det är bara att skratta för det blir fan bara värre!"
(Jag, 2003)

Åldern spelar ingen roll

Jag har varit i Paris med min kör under helgen och kunde då konstatera ovanstående. Detta kan man råka ut för:

Körldedaren: Kan ni två byta plats?
(Alla står kvar)
-Ja, Kalle och Georg*, byt plats med varandra.
(En av dem står kvar, en försöker byta plats med en trejde som inte ens blivit tillbedd)
-Nej. Du står kvar där. Kalle går dit och Georg går dit. (Körledare en aning irriterad, håller det skickligt inom sig, öviga kören inte lika tillmötesgående, suckar, kommentarer, tänker säkert en massa onda tankar).

Under ovanstående beskrivna händelseförlopp insåg jag att åldern har verkligen ingen betydelse. Precis samma sak kan hända i en grupp barn på sju år, ett gäng 15-åringar, en klass på högkolan, på PRO´s årsmöte... var som helst!
Och det finns alltid alla slags människor.

NollkollNiklas:
Vet inte var han är på väg, varför eller hur. Bör ha ett extra öga på sig för att inte försvinna från gruppen.

StenkollSara:
Vet exakt när vad händer och vem som gjorde vad när. Har inte överseende för NollkollNiklas och kan bli elak om han frågar något.

VallarVera:
Går sist och ser till att alla är med. Har lika bra koll som StenkollSara med basunerar inte ut detta på samma sätt. Berättar tålmodigt för dem som behöver veta. Ett osvikligt stöd för NollkollNiklas.

KritiserarKatarina:
Ser fel hos alla hon möter. Noterar snabbt minsta lilla illvilja eller osäkerhet hos andra. "Han verkade inte gilla att..." Delger detta gärna till vissa utvalda i gruppen. Tycker att StenkollSara tar liiite för mycket plats.

BeskedligaBianca:
Håller sig i bakgrunden, tänker mycket men säger lite. Har ofta ganska bra koll, men låter andra styra över gruppen. Kan bli irriterad både på NollkollNiklas och StenkollSara, men försöker bita ihop.

*Namnen är fingerade, det finns inge Kalle eller Georg i kören.